Semester

Still going strong. Härlig semester det här är. Jag vilar, ligger i solen, tar långa promenader och sitter och tjattrar med släkt och familj. Igår hälsade jag på min barndomskompis och hennes familj. De hade fått små lamm som jag fick kela med. Dagen innan det var jag och pappa ute i skogen och sprang med våra hundar. En tjäder och död lämmel såg vi. Och älgskit lite överallt. Det är härligt. Frihet, natur, lugn och frisk luft.

Igår kväll såg jag sista avsnittet ur första säsongen av O.C. Och gud vad fjantig jag är. Jag grät inte, jag bölade och bräkte ur mig. Det var länge sedan jag bölade så över en film eller serie.

Jodå, still going strong!

Helgen i Stockholm

20-år gamla tjejer (Karin 21). Vi väntar på pendeltåget som leder oss in mot Söder och Marie Laveau.

En lyckad kväll! Superhärlig krog där Oskar Linnros stod och hängde i baren.

Nino med en sockervadd på Grönalund!

Karin med sockervadd.

Desireé vilar sig från karuseller.

Och Elin njöt i solskenet.

Vidrigt

Vem fa-an är denna "Malin" som spamar min blogg med kommentarer. Det luktar bränt hår här... Ginger! Usch! Vidrig!

Brings back old memories

Skrattar för mig själv. Sitter på mitt gamla flickrum och läser handskrivna kommentarer från mina media-vänner i min studentmössa. Analyserar dem och undrar vad folk tänkte när de skrev. "Tack för allt Malin / Anton". Hahaha! Vad gav jag honom liksom? Och "Hitta på nått kul! / Elin E"... eller "Vi skulle ju ligga med varandra / Ludde". Han måste ha varit ganska packad när han skrev sin kommentar. Karin var djup: "Mina andetag" skrev hon. Fint. Simon skrev också något fint: "Bäst jämt!", kort och koncist.

Det är fint att komma tillbaka och minnas.

Kool brud...

Jag har blivit så van vid min banner att jag inte tänker på vilket budskap den ger ut. Ondska. Likgiltighet. Sorg. Fuck you-attityd. Maffia. Gangster.

Jag menar, vart kommer glädjen in? Ska inte en banner ge budskap åt den personlighet man har? Jag är väl en rätt glad tjej? Kool, ja. Men det visste alla redan. Så varför inte finna en benner som sprider glädje. Jag antar utmaningen.

JÄMTLANDS STÅRSCH IS BACK

Nu är jag i hemlandet. I hemlänet. I hembyn. Härligt att hinna se ett par vänner i Östersund innan man åkte hem till Börtnans-byn. I samma stund som jag anlände till Ö-town fick jag reda på att det vankas road-trip till Stockholm på fredag, alternativt torsdag natt. Det verkar som att stjärnsystrarna ska förenas igen. Team sex. Fruarna. Stårscherna. Media-flickorna. (Vet inte vart Elin kom in där, men). Ni fattar. Vi liksom.

Just nu laddar jag batterierna hemma hos mamma och pappa. Mammas mat, mmmm!