Dokumentation: veckans fester

Programbal, mösspåtagningsbal, Marité, vin i parken - det har hänt mycket nu. 

Programbalen i tisdags var bland det roligaste jag varit med om. En riktigt bra fest med mycket gemenskap. Alla hade något gemensamt, vi var alla lika. Jättegod mat och bra arrangerat. Folk som visste sa att: "Programbalen var så mycket roligare än SP-balen". Och det ska vi tacka Sofia Söderberg för. Världens duktigaste tjej. 

Mösspåtagningsbal i torsdags. Det var ännu en trevlig kväll. Arrangemanget i sporthallen kanske inte var världens bästa, men efter världens roligaste danskväll på GIII kände man sig riktigt nöjd. 

Det blev efterferfest i ett "helvetes jävla torkrum" också: 

I fredags var det fest på Marité. Där var det en vimmelfotograf som tog en jättegullig bild på mig och Desireé. Jag hoppas inte att någon har missat den: 

Igår då. Karin och jag lagade kokt potatis och lax som vi sedan åt på en filt i parken. Det blev några glas vin också. Sedan drog jag och Ranya på GIII. Där träffade jag Johannes Adolfsson (ljudlärare) i egen hög person. Vi hade betygssnack, där på terassen. "Du fick sämst resultat av alla på provet". Okej, jag gillar att du går rakt på sak Johannes. "Men du var den som var absolut bäst på att mixa". Wow, tackar tackar. 

Och den "stora dagen" blev en SJUHELVETES JÄVLA KVÄLL!

I morgon: BAL

I morgon är det "den stora dagen". Programbalen. Jag känner mig inte speciellt peppad måste jag få erkänna. Det känns så där. Jag ångrar min klänning lite. Och så känner jag mig redan stressad inför morgondagen. Fast egentligen spelar det där ingen roll. Det är sällskapet som räknas. Gemenskapen. Umgänget. Fyllan. Nej, nu tog jag i. Vi får se vad som händer helt enkelt. Det är mycket pengar som står på spel, 600 kr biljett + klänning osv. SÅ FAN OM DET INTE BLIR KUL. Nej, nu överdrev jag igen. Men jag har en orolig känsla i magen. Det är inte kul. Fast det kanske är bra också, att inte ha för höga förväntningar. Fan vilket negativt inlägg, varsågoda! 

SERRI

Sorglig musk är bra musk. Jag sitter här. Hos simon. Klockan ör 04.06 och det är bara jag som är vaken. Jag känner mig inte redo att gå hem än. Men jag har bestämt mig. Jag ska gå hem. Frågan är: ska desireé hänga med mig? Hon sitter och sover, men huvudet ner i knät. SERRI!

Vackra balmänniskor

"Die sonne scheint immer in Svenstavik"

Varför känns det som att klockan är fyra, en helt vanlig eftermiddag, fast den egentligen är tio? Det känns som att det bara blir ljusare och ljusare på kvällarna. Och när det väl har blivit mörkt dröjer det inte många timmar innan solen går upp igen. Klart att det är ett schyst sommartecken, men det var inte skönt att vakna klockan sex i morse av att solen lyste igenom (!!!) mina persienner. Men jag klagar inte. "Svensk sommar är den finaste sommaren". Jag håller med.

Överskriften är för övrigt en av de första meningar jag fick lära mig i tyska. Henrik Karlsson, vilken man! 

I believe in miracles, where you frooom, you seeexy thing!

Det här är helt otroligt. Jag har precis färdigställt mina absolut sista gymnasiala skolarbeten någonsin. Aldrig mer uppsatser, aldrig mer prov, aldrig mer hemläxor. Aldrig och aldrig ska jag väl inte säga, det kan ju förhoppningsvis vara så att man ska plugga efter det här. Men i åtminstone ett år kommer jag att vara fri från allt som har med skolan att göra. Skolan i sig kommer jag att sakna. Jag gillar att vara i skolan. Det som tynger mina axlar är sådant man måste göra utanför skolan. Att plugga. Och just det momentet ska bli så sjukt skönt att slippa ett tag. För det gillar jag inte. 

För övrigt så är den här skolveckan otroligt skön. I morgon har vi vett och etikett-dag och resten av veckan är vi lediga. Nästa vecka är det bal. Spännande. 

Det kom en till

"Har du inte lagat någon middag till mig innan jag ska åka med bussen?"

"Är du så handfallen att du inte kan värma en Billys ur frysen?" 

Pappa, jag gillar dig! 

När mamma är borta dansar råttorna på bordet

Mamma åkte till Turkiet igår kväll. Så i helgen har det bara varit jag, pappa och Mattias. Det är ovanligt det här. Känns ovant på något sätt. Jag tänker på hur vardagen skulle vara utan mamma. Utan någon som lagar mat, tar hand om tvätten, tjatar och väljer alla tv-program på kvällarna. Det skulle kännas tomt. Men pappa gör sitt bästa. Även fast han skämtsamt säger: "Malin, nu är det du som får ta hand om Mattias och mig" så blir han ordentlig. Ja, ordentlig är rätt ord. Han fixar middagen - grillat för det är det enda han kan -, han diskar, dammsuger, ringer och säger "nu är middagen klar, kom hem om fem minuter". Han hade till och med lagt några salladsblad och rädisor på talriken som en fin dekoration till middagen. Han kan bara han anstränger sig lite. Synd att han tycker det är så tråkigt. Mamma tycker det är kul med mat. Mat och vin. Men pappa skulle ändå kunna göra en insats med maten någon gång i veckan. Det här måste jag säga till honom. Berömma. Han är duktig, pappsi. Och han tar det säkra före det osäkra. Det ligger nämligen en stor påse Billys Pizza i frysen. Jag frågade "Har du köpt mjölk?" och svaret blev "Nej, ta en Billys ur frysen". Och det gjorde jag.

 

Kolla bara - vilka kroppar!

För ett par dagar sedan drog jag igång min gamla stationära dator för att överföra mina gamla bilder. Hittade en "nakenbild" från sommaren 2007. Jag gillade min kropp på den tiden. Lättsam var den. Kanske något att sikta mot igen? Jag går runt och hoppas på att motivationen ska infinna sig. Just nu är jag lat. Bryr mig inte. Men en vacker dag, då ska jag göra come back!  

Ni kan kalla mig pluggis, om ni vill

Var in och kollade min dexter här om dagen där det stod att jag fått VG i Svenska B. Det här är första gången jag blivit missnöjd över ett betyg. Inte missnöjd för att jag tycker att VG är ett dåligt betyg, utan för att jag vet att jag gjort bättre ifrån mig. Jag är värd ett högre betyg. Jag fick övervägande VG:n och MVG:n på uppgifterna i kursen. Och på nationella provet fick jag VG+ på uppsatsen och MVG på talet. Plus att jag varit aktiv på lektionerna. Då är det väl ändå rättvist att ge mig ett MVG? Det här känns snopet. 

Tillbakablickar från USA

Igår fick jag alla bilder och videoklipp från USA av Paula. Så klart fick jag lite tillbakalängtan. Men vad glad jag är, att jag har allt dokumenterat i bild och film så att jag kan kolla tillbaka på det ibland. Sitta och småle och njuta av tiden som varit. Och bli lite avundsjuk på det förgångna. 

Det här är en video på mig, Paula och Andy (Malin filmar) när vi står i köket och bakar "Puppy Chao":

Här är vi i Frankfurt där vi mellanlandade och åt lunch:

Här är vi på Crystal Castles på en pub i Bowling Green:

Hanna Molin jag utropar! Detta är till dig:

Paula har halva inne på en amerikan, i en bil, vid en mack: 

En fas i livet

Kontinental och originell, men utvald att leta efter sig själv. Hitta sitt rätta jag. Placera sig i ett fack där man kan finna lyckan i livet. Där man trivs och kommer att göra i många år. Finna vägen dit. Hitta lösningar som gör det bekvämt och trivsamt. Eller bara hänga med. Följa strömmen. Slippa tänka, anstränga sig eller över huvud taget oroa sig inför framtiden. Antingen ta en dag i taget eller planera flera år framåt. Satsa, ta chanser och våga. Jag är ung och naiv. Inte uppbuden till någonting. Jag har mig själv och mina viljor. Jag gör vad jag vill precis när jag vill och framför allt, hur jag vill. 

4 VECKOR KVAR! 

Och jag lever vidare

Nu har jag legat här i flera dagar. Sovit och tagit igen mig. Haft så mycket att göra, fast ändå så lite. Jag har rehabiliterat mig från sjukdomen. Feber och halsont är borta. Därför ska det bli skönt med en dagstur till staden i morgon. Civilisation och lite puls. Det går inte annars. Man kan inte vara isolerad mer än några dagar. Och jag säger inte att det är någon nackdel med det. Det är skönt att vara isolerad, men det går inte allt för länge. Staden i morgon alltså. Det blir jag och mamma och pappa. Vi ska gå på visning av lägenhet. Intressant ska det bli. Intressant och lite spännande. Jag hoppas på det bästa, förstås. 

Studenten snart. Nästa alltför snart. Nästan nu. Mindre än en månad kvar. Sedan är jag fri och lämnad åt mitt öde. Som en dunig fågelunge utsparkad från sitt bo. Ska räven äta upp mig eller ska jag satsa allt på att testa mina vingar? Fast det är inte bara det. Skolan och klassen har känts som en trygghet för mig. Jag kommer att sakna många på skolan. Inte bara nära vänner, utan även de man bara utbyter ett par meningar med några gånger i veckan. Det finns många som har en poäng. Som man känner att "fan du är så jävla skön", sådana personer som piggar upp ens vardag. Och även fast man inte tror det så kommer man knappt träffa en fjärdedel av alla i klassen igen. Min lärare sa "jag har inte träffat mer än två personer i min gymnasieklass sedan jag tog studenten". Fast jag är inte rädd. Bara lite bekymrad över att jag kommer sakna. 

Min blivande cykel - Happy!

Kolla vad jag fick. Mormors gamla. Ett par nya däck och en sadel sedan är den som körklar. Precis vad jag behöver! Ni skulle bara veta vad jag har suktat efter en cykel. Man tar sig så mycket fortare överallt. En DBS är det, ett bra märke. "Den Beste Sykkel". Tack momma! 

Jag är nyförälskad!

Vad du är söt min kära lilla Boris, vad du är snäll mig kära lilla valp, du snackar bara massa skit min kära lilla Borre, men det är dig jag gillar bäst! Han biter på allt. Eller, han vill bita på allt. Speciellt allt han inte får bita på. Men kameran, den är han rädd för. 

Det är ett evigt tjat om svininfluensan, går inte en dag utan att det inte nämns något

Nu är jag hemma. Det är bäst det, när man är sjuk. Var hos läkaren idag. Jag förklarade hur kasst jag mådde och han undersökte mig. Trettionio graders feber hade jag. Sedan förklarade jag att "när jag var i USA för två veckor sedan var jag tvungen att snyta mig hela tiden, det tog liksom aldrig slut". "USA? För två veckor sedan?", han backade tre meter. Rädd blev han. Han frågade vidare om exakta datum när jag kom hem och så vidare. "Det är lag på att man inte får vistas ute bland folk när man har symtom för svininfluensa". 

Jag satt där med feber och värk i kroppen och skrattade inombords för mig själv. Svininfluensan? Jag? Det roliga är att svensk media har förstorat upp det så otroligt mycket. Folk blir hypokondriska och oroliga att världens ska gå under för att det är 300 personer i världen som har dött. 

Han tyckte att jag skulle hålla mig hemma tills jag blev bättre. Jag frågade en extra gång för att vara säker: "Så vad har svininfluensan för symtom?". "Din symtom. Hög feber, muskelvärk, det kan vara olika". MEN YES! JAG HAR SVININFLUENSAN YEEEEEEEAAAAAAHHHH! Eller?

Jag tycker att det är patetiskt. I Sverige har 100 personer som rest utomlands testats. Och ingen hade då svininfluensan av dem.

Feber för etthundrafemtioelfte gången?

Hög feber, ingen mat, ingen ork, kan inte svälja, fryser, frossa, ont i kroppen, ingen sömn, yrsel, förbannad... jag åker hem! Mamma är på väg. Framme om en och en halv timme. Jag pallar inte det här. Jämt helvetes jävla sjuk! Skolan skiter sig också på grund av det här. 

Igår var jag på sommarfesten, fast mest i Järpen. Jag hänvisar till min, Desireés och Karins dokumentationsblogg: lyckligastedagarna.blogspot.com för mer information om hur det var. 

Nu ska jag försöka sova och vänta på att mamma kommer. Sedan ska hon få hjälpa mig att packa. Jag ska HEM HEM HEM!