Livet

Jävla, jävla! Varför skulle det bli såhär? Nu har det gått fem veckor och smärtan är inte borta än. Ibland vill jag gräva ner mig i en djup mörk grop, ibland vill jag leva livet med mina bästa vänner. Det andra alternativet låter roligare. Jag vill åka bort, långt bort. Och den finns så mycket jag vill göra med mina vänner. Och med mig själv. Jag vill börja måla igen. Och spela piano. Pianot ska jag hämta nästa vecka! YES! Känner peppen! Och jag vill bli bättre på gitarr, bättre, bättre, bättre! Och det bästa av allt är att jag får göra som jag vill nu när jag bor själv! Jag kan lyssna på vilken musik jag vill, spela gitarr när jag vill, kolla på TV när jag vill, gå och lägga mig när jag vill. Allt är jättebra, men en viss sorts kärlek försvinner inte så fort. Det tar tid och det får jag acceptera. Jag bryr mig fortfarande om dig. Inget får hända dig!