Lägenhetsvisningar

Det började på Rådhusgatan i en etta. Högt i tak, stora fönster ut mot vägen och ett riktigt kök. Fanns dock inga bra förvaringsutrymmen och storleken var på tok för liten för att det skulle passa Mats Persson. Vi fortsatte till Residensgränd. En rymlig tvåa med balkong. Men inte ett spår av renovering på flera år. Tapeter och helteckningsmattor sedan stan' brann. En helrenovering av denna lägenhet var ett måste för att över huvud taget känna sig som hemma. Mina päron tyckte att det kanske skulle vara värt det. Köpa en tvåa billigt för att sedan renovera upp den från topp till tå. Jag blev rädd. Protesterade en aning. Fick inga goda känslor av lägenheten alls. Vi tog en middag på indisk restaurang och diskuterade saken. En lägenhetsvisning var ändå kvar. Kyrkgatan 55 besöktes och tack gode gud för att de andra lägenheterna var som bortglömda. Egen ingång från innergården, högt i tak, stora pampiga fönster, rymlig och luftig lägenhet, nyrenoverad, utsikt mot GIII, lofthus utanför dörren och trevlig bostadsförening. Världsklass. 

Går dock inte att hoppas på för mycket. Det var människor med feta plånböcker på visningen, det såg jag. Unga par med välbetalda arbeten och äldre damer med ett långt liv av besparingar. Här fanns konkurrens! Jag skulle verkligen inte ha något emot om det blev vi som fick den. I så fall blir det jag som bor i den åtminstone första året. Kanske fler år. Med en sådan lägenhet skulle jag faktiskt inte ha något emot att bo kvar ett tag.