Det här är min mamma. Det finns ingen jag kan bli så irriterad på som henne. Det kryper under skinnet. Skulle kunna skrika, svära, kasta saker omkring mig. Och det är inte mammas fel, bara mina hormoner. Stackars mamma.
Det finns heller ingen som står mig närmare. Som känner mig bättre. Som jag kan skratta högre med. Hon är en av mina bästa vänner den där "hemska tanten".
3 kommentarer:
men oj kvinna, hur mår du?
Hormonerna. Dom är inte på min sida om man säger så.
ta det bara lugnt!
Skicka en kommentar