Machu Picchu

Vidare mot Cuzco och Machu Picchu, ett av världens tio underverk. Ja, ni hör ju hur det låter! En fantastisk upplevelse kan man förvänta sig... Eller inte. Åtminstone inte om man är snål och bokar buss och vandringsturen för 130 usd, den billigast turen man kan hitta, istället för att betala 600 usd för inkaleden. Inkaleden var i och för sig stängd på grund av regnperioden så den hade vi ändå inte kunnat ta. Hur som helst, låt mig berätta om misären.

Det börjar med att vi (5 st) inte får åka tillsammans från Cuzco. Bussarna är fulla så vi måste splittra på oss. Hanna och jag i en buss och resten av gänget i en annan. Vi skulle nu resa i buss i åtta timmar, vilket kändes helt ok, förutom att vi inte hade blivit informerade om vad för slags vägar det var vi skulle åka på. Mamma, om du var rädd när ni åkte trollstigen i Norge så skulle du ha skitit på dig av den här vägen. Till och med jag höll på att börja grina. LIVSFARLIG väg! Smal grusväg i bergen. Bilen befinner sig hela tiden 10 cm från ett stup och på andra sidan är det fara för stenras. Det blir inte bättre av att man körs runt med en buss i full fart i tvära kurvor och över broar bestående av plankor. Regnperioden gjorde det inte heller bättre eftersom det rann flodvis med vatten över vägen på många ställen. Mitt i alltihop måste vi stanna för att sten och grus har täckt vägen och en traktor står och skottar bort det ner för stupet. Känns inte bättre när man får höra att två personer är försvunna efter ett stenras. Ojojoj!
Under tiden vi står och väntar på att traktorn ska skyffla bort stenraset så möter vi resten av gänget som har en rasist till chaufför. När de suttit och pratat engelska med varandra i framsätet utbryter han "I know what you are talking about! You don't show me respect." Eeeehh, vad är det du vet att vi pratar om då? "You say shit and fuck". Daniel och Sonya som inte sagt ett ord om honom, utan bara pratat som vanligt undrar vad problemet är. Chauffören får spel och vill kasta ut dem mitt ute i ingenstans. "Jag har kastat ut sådana som er förut" sa han. Sedan skrek han ut att han ville ha två spansktalande i framsätet och "gulhuvudena" kan sätta sig där bak.
Efter den traumatiska bussresan och 2,5 timmes vandring är vi framme i byn som vi ska övernatta i för att sedan klättra upp för Machu Picchu tidigt nästa morgon. Nästa problem uppstår: vi har inte blivit informerade att ta med våra pass som tydligen måste visas upp för att få sin tågbiljett. Frustration! Självklart har vi inte med våra pass, de ligger inlåsta i Cuzco för att vi inte vill tappa dem på turen. Så ingen tågbiljett får vi, utan måste gå tillbaka till bilvägen nästa dag (2,5 timme). Inte så farligt egentligen, bara sjukt frustrerande att de inte kunde nämna att vi skulle ta med oss passen när vi specifikt frågat "Vad ska vi ta med oss på turen?".
Nästa morgon går vi upp 04.00 för att starta vandringen och vara på Machu Picchu vid soluppgången. Kommer vi in genom entrén? Nej, för man ska återigen visa sitt pass! Åååhhh!!!!! Efter 40 minuters diskuterande fram och tillbaka låter vakten oss få gå in. Vi stressar upp (1 timme upp för en brant stentrappa, mjölksyra ja). Missar soluppgången, kommer till MP och det är dimma....

Machu Picchu i sig är fantastiskt att se. Men för er som ska dit rekommenderar jag en annan slags tur.